Rivstart på året.

Förresten har det hänt så sjukt mycket nya grejer inom de senaste veckorna. Jag har bland annat flyttat in i en ny office som ser ut så här...

Jag bestämde mig i höstas att ta steget ut i det okända, och började från och med årsskiftet jobba med egna projekt på heltid. Det tar en stund innan man får allt det praktiska att falla på plats, men jag känner att jag är på rätt väg. Igentligen så gör jag ju inget nytt. Jag skriver manus och regisserar kortfilmer och gör företagskommunikation precis som tidigare, men nu på ett nytt sätt och i ett helt nytt sammanhang. Jag jobbar som bäst paralellt både med kommersiella och egna hjärteprojekt, och det är faktiskt första gången på länge som jag ser fram emot varje arbetsvecka. Det händer så mycket nya saker varje dag och det känns inspirerande och spännande. Det börjar kännas som att man gör något meningsfullt igen, både för sig själv och andra.

Over and out.

25.01.2014 kl. 13:35

Om att recensera webbtv.

Den här bloggen börjar allt mer likna en TV-blogg där jag recenserar program jag sett, men jag tänker hey why not det kan väl bli ett nytt inslag i bloggen.  

Jag kollar väldigt ofta på tv-program på webben. I allafall ett avsnitt per dag och jag har märkt att jag mycket hellre kollar på ett tv-program, än att klicka i gång en hel långfilm. Kanske mest för att tv-avsnitt är kortare och lättare att stanna i mitten och sedan fortsätta att titta på en annan gång. Jag har nog också en förkärlek för välgjorda underhållnings-program; en genre som är så sjukt svår att förverkliga på ett bra sätt. Så därför höjer jag hatten till alla dem som jag tycker att har lyckats och sen kanske man gör ett eget program någon gång, vem vet!

 

25.01.2014 kl. 13:28

Bäst på webbtv - Jills veranda

Den här veckan vill jag snacka om "Jills veranda, Nashville" på svt play, ett till synes ganska uttjatat koncept där en artist bjuder in en annan artist för ett musikaliskt möte. Det här har vi sett förut tänker jag när jag klickar i gång videon, men sen...Första avsnittet är verkligen en käftsmäll. Vet inte om det beror på en allmänt känslig sinnesstämmning men känslorna svallar genom hela avsnittet. Det börjar med en längtan till sommaren, till att sitta med en vän på en veranda, spela musik och förbättra världen. Sen förväxlas känslan med ett extremt obehag när Jill och Titiyo bestämmer sig för att åka till Pulanski där KKK grundades. Avsnittet toppas med försöket att hitta den bortglömde country sångerskan Linda Martell - en tyst hjälte som var den första svarta kvinnan att uppträda på den anrika counrty scenen Grand Ole Opry...och slutet av avsnittet känns faktiskt lite magiskt. Summasumarum en medryckande dramaturgisk och audiovisuell helhet som får en att rysa. Fantastiska människomöten och en skön somrig stämning som man i dessa vinterdagar saknar. Man vill liksom att avsnittet aldrig ska ta slut, men när det väl gör det så ser man genast fram emot nästa.

Titiyo gästar Jill i första avsnittet.

 

25.01.2014 kl. 13:05

Som man bäddar får man jobba.

Hej 2014! Det börjar vankas projekt igen. Så jag tog och fixade fram en stol och en arbetslampa till min lilla office. 2014 känns skrämmande för man vet liksom inte hur det här skall sluta.  Men min plan är att ta en dag i taget, så löser nog allt sig sen. Och när det värsta har löst sig så tänker jag unna mig en brödrost(!) Har aldrig ägt en sådan mackapär.

09.01.2014 kl. 21:38

Årsresumé.

Året börjar lida mot sitt slut och det är åter igen dags för en årsresumé.

Året 2013 har varit präglad av en stor händelse i mitt liv, nämligen min examen. Största delen av året gick ut på att skriva min examensuppsats och slutföra mina studier. Förutom det jobbade jag dessutom 80% på Svenska Teatern så våren var rätt tuff. 

I början av året upptäckte jag Mando Diao och lyssnade på denna mest hela tiden.

Det var också året då många i min närkrets hade det rätt tufft med orken. Jag fick en helt ny inblick i det här med burnout och det har nog lagt sina spår.

I mars bestämde sig min familj för att hyra en stuga på Högsåra efter att den gamla i Österbotten såldes. Ett nytt liv i ett nytt sommarparadis inleddes.

2013 var också året då jag fick ett väldigt sug att återuppta mitt gamla dansintresse.

Jag kände mig extremt nöjd med mitt hår i omgångar. Min frissa fick verkligen till det.

Men mesta dels av tiden hade jag inte tid att tänka på sånt. Jag koncentrerade mig stenhårt på studier, studier och studier.

I maj tog jag en avstickare till Oslo tillsammans med Ellen och upplevde 17 mai för första gången. En super weekend resa som jag gärna skulle göra om!

Många av mina nära och kära gifte sig just denna sommar. Bland annat Lindis & Petra, Irene & Alexis och förstås Kaisla & Daniel på bilden nedan.

Det blev en del häng i Vasa detta år, vilket jag verkligen har njutit av. Vasa my second home liksom. 

I juni vankades det också 30 årsfest i form av Garden Party. En super duper fest som jag minns med värme och glädje.

Jag kände att jag verkligen fick till det i hallen hemma hos mig efter två år av försök.

Sommaren spenderade jag ute på Högsåra där jag jobbade på Farmors Café. Kände att det lite var sista chansen att ta ett spontant sommarjobb i skärgården, och jag är verkligen glad att jag fick uppleva det.

Träffade många fina nya typer i sommar. Bland annat några kockar som gav mig massivt med matinspiration.

Ute på ön fick jag också äntligen fira min examensdag! En era i mitt liv tog slut och en annan började just den dagen i juli.

I slutet av sommaren började jag också jobba mer aktivt med Frida Anderssons PR och åkte på en photoshoot till Stockholm.

Min film som jag drömde om att få göra i slutet av 2012 blev delvis verklighet när ett manusstipendium från Filmsiftelsen ploppade ner i postluckan.

Sen fick jag århundradets kanske bästa present - en resa till Barcelona tillsammans med min bästa vän.

Hösten 2013 var jag sjuk många många veckor. Inget kul alls. Speciellt eftersom jag fick jobb på BUU-klubbens julkalender. Men så går det i bland.

Sen blev det mycket Frida igen eftersom hon hade sin stora skivrelease i början på december i kombination med Bo Kaspers turnén. Jag gick dessutom och simmade i klor och fick grönt hår på Halloween och slutade jobba på Svenskis. 

Förra året vid denna tid skrev jag såhär:

"År 2013 hoppas jag att jag äntligen får min examen!!! Det blir nog ett av årets viktigaste åstadkommanden. Sen hoppas jag på att göra en film, oberoende hur liten eller stor den blir. Jag vill fortfarande ta risker. Det räcker med att man i allafall tar en. Jag hoppas på att få göra några fina keikkor i sommar men att annars ta det ganska lugnt och hitta någonslags ro – att göra saker men inte så att man måste stressa över det hela tiden. Dessutom vill jag ta lite bättre hand om mig själv och min hälsa. Och det börjar bli dags att göra en resa någonstans...i allafall boka en för framtiden."

Och hur blev det? Examen, check. 3 st musikvideon och ett manus på gång, check. Risker har jag tagit, i allafall en viktig, när jag bestämde mig för att spendera sommaren på ön. Några keikkor blev det inte desto mera detta år, men det känns också helt okej. Efter examen har jag faktiskt tagit det lite lugnare och försökt att inte fylla kalendern på bredden. Så jag känner faktiskt att jag gjort saker med lite mer ro och jag tror att jag har fått ner stressnivån lite. Och resa! Jaa! Det blev bättre än förväntat. Både Oslo och Barcelona var helt fantastiskt och höjde nog livskvaliteten me 200%.

År 2014 kommer bli sjukt spännande tror jag. Karriärmässigt hoppas jag på att hitta en huvudgrej som jag får koncentrera mig på. Att verkligen komma åt att fördjupa mig i något som också är en långsiktig lösning. Sen hoppas jag på att kunna organisera mitt liv på ett bättre sätt när jag vet hur jag ska jobba. Jag önskar att jag hittar ett boendearrangemang som motsvarar mina behov bättre. I sommar önskar jag mig några veckor semester på stugan och mot slutåret en resa av något slag. Jag hoppas också på att få spendera mera tid med mina bästa vänner runt om i världen. Men i det stora hela är det alltså ett jobb och en fungerande vardag som står högst på listan. Då löser nog sig allt det andra också tror jag. Det borde ju inte vara hopplöst skulle man tycka? Och lite dans skulle vara bra att få in på något hörn.

29.12.2013 kl. 23:29

Alla är fotografer?

Inspirerad av tv-serien Alla är fotografer rotade jag fram några rutor som på något vis berör mig. De har ingenting med varandra och göra, och är säkert inte till sin fördel nedanför varandra. Men här kommer de...mina bilder.

19.12.2013 kl. 20:31

Människor jag skulle vilja träffa

Leo Razzak

Lyssnade på hans sommarprat på stugan i somras och blev helt tagen; Av historien, av modet och av hans sätt att formulera sig på ett träffsäkert och spännande sätt. Nästan varje mening är ett fantastisk citat. Han verkar som en ung vis man helt enkelt. En förebild och så himla intressant.

Nour el Refai

Efter att jag såg "Att vara" med Nour fick jag sån himla lust att träffa henne. Hon verkar så go, rolig och intressant. Så cool och stark och så skör på samma gång.

...och sen många fler förstås. Men det är nog det bästa jag vet, att få diskutera med och lära känna spännande människor med olika livsöden. Det är dokumentaristen i mig som talar i kväll:)

 

17.12.2013 kl. 22:09

Sitter här med Bono och funderar...

...på allt man kunde göra om man inte var luspank helatiden. Det skulle vara så mycket lättare om man var insatt i något där man inte måste hitta på hjulet från början hela tiden. Men i film och mediabranschen förändras allt helatiden. Det är i och för sig det roliga också, men det betyder att man aldrig vet vad som ska hända. Och att planera sitt liv med boende och lån och allt det där får man ju helt glömma. Det är priset man betalar, för att få göra det man är bäst på. Ja, igentligen har man ju inget val. Det gäller bara att gilla läget. För håret är ju inte grönare på andra sidan:)

16.12.2013 kl. 22:23

Bo Kaspers minnen.

Lördagslyssnar på Bo Kaspers Orkester Hittills - den första BKO -skivan som jag lyssnade på om och om igen under flera månader när den släpptes. Och så lustigt att jag verkligen träffade dem en vecka sen. Man blir ju liksom inte starstruck så, man bara inser att fan de här typerna är legender. För mig är det ju lite som att man skulle träffa Evert Taube eller Cornelis.

Och det som var mest kul med att träffa Bo är att jag fick berätta vilka stunder i livet man associerar till BKO's musik. För några år sen brukade  vi nämligen ha efterfester hemma hos mina vänner i Åbo rätt ofta. De har en rustik lägenhet med en gammal vedspis i köket och där brukade vi sitta kring den lilla luckan i spisen på morgonnatten i ett skönt litet whiskeyrus och röka cigg och sjunga "Fyrarättersmål" i stämmor. Jag beskrev detta för Bo och han lyste upp som en sol och sa något i stil med "Nääj va fint!" med sin kännspaka dialekt. Ja, det var verkligen fint. 

14.12.2013 kl. 14:42

Bäst på webbtv denna vecka.

1. Julkalendern: Familjen Hedenhös upptäcker julen (SVT)

2. Alla är fotografer (SVT)

3. Döden, döden, döden (SVT)

12.12.2013 kl. 00:21

NÅJAVETJOODEGÅRLITETRÖGT.

Varför skriver denna blogg inte sig själv? Undrar jag. Det händer massor bakom kulisserna men det har inte ännu riktigt nått denna bloggwall tyvärr. Men här får ni ett axplock.

Jag har gjort vuxengöra och ätit middag på Kabuki med vänner som man ser alldeles för lite nuförtiden. Det var riktigt uppfriskande, precis vad jag behövde. 

Sen tog jag farväl av Svenskis och fick fina avskedspresenter av mina fina kollegor.

Varpå jag drog direkt till Vasa för att jobba. På bilden ser ni den legendariska lunch restaurangen i hamnen.

Vi producerade ett event för 650 personer på Waskia. Det blev en lång  morgon, dag, kväll och natt. Närmare bestämt 22 h jobb i ett streck. Men allt gick bra som tur.

Sen spelade Bo Kaspers Orkester och Frida sin gemensamma konsert och efteråt tog vi några öl i hotellbaren. Fruktansvärt trevligt gäng.

Och just nu smider jag planer för nästa år. Det kommer att bli superdupermegafantastic tror jag. Men före det skall jag dricka glögg, skriva manus och mysa som sjuttons!

10.12.2013 kl. 21:36

Dagens tanke.

Vet ni, i bland blir jag rädd att man tappar kontakten till livet. Till det där grundläggande och essentiella sakerna. Att man går omkring i sin påhittade rutinfyllda värld och tror att man dör i fall man inte är prick på minuten på ett möte. Att man tappar all värdighet om man inte orkar sortera eller om man hittar en bortglömd to do list där alla boxar inte är markerade. Plötsligt stressar man över allt möjligt fruktansvärt banalt. Men det är så svårt att veta hur man ska hålla sig jordad och levande. Ska man flytta till landet? Utomlands? Bli hippie? Eller gå mindfullness kurser? ...Blir det bättre då? Förstår ni hur jag menar?
19.11.2013 kl. 18:10

På önskelistan.

Ett kreativt arbetsutrymme.

 

Edit: Oj blev mäkta sugen på den där senapsgulafärgen nu.

17.11.2013 kl. 16:24

Dagens tanke.

Hon Nour el Refai verkar ju helt underbar! Henne skulle jag villa bli kompis med.
17.11.2013 kl. 12:04

Blekt hår + klorvatten + bastu = grönt

Mina damer och herrar. Mitt silverhår tog stryk och blev grönt under en halloweenfest med pool och bastu. Fint i och för sig, men inget som jag hade räknat med. Så nu efter en kort men trevlig grön period så har kampen mot det gröna håret har inletts. Jag hoppas innerligt att de skulle bli silver igen.

 

16.11.2013 kl. 15:18

 

 
Kontakta mig via
julia (at) dokista.fi

 


 

 

Senaste kommentarer